Nynorsk/bokmål lengre ned!
Det här är en tolkning av en Lidokupp från Sollerön i Dalarna, som jag gjorde under min lärlingstid.Det finns åtminstone två benämningar för olika väskor förknippat med fäbods-systemet i Dalarna. Dessa är den enklare “Sletjeväska” samt den finare “Lidukupp” (ord från östra dalarna) eller “Gälkoppa” (ord från västra Dalarna). Jag kommer tillbaka till vad en Sletjeväska är senare, men detta är troligen en Lidukupp.
Ordet Lidukupp är sammansatt av två orddelar av dalmål - “Lidu” som betyder tid, samt “kupp” som betyder väska/behållare. Det är med andra ord en väska där man har saker man kan syssla med om man har tid över. I detta fall var det handarbete, därav är en Lidukupp en handarbetsväska som dalkullorna bar där de hadde sitt handarbete! Så här ser originalet ut:
Väskan är gjord i Tärnsjös vegetabilgarvade sida, ca. 2 mm. Den är vändsydd, och i sömmen har jag lagt in en kjeder. Tråden som används är Tigertråd, men i dag hade jag valt lintråd. Axelremmen har jag vävt med en samisk bandgrind och "skyttel" från Stoor-Stålka.
De väskor av denna typ som jag studerat på Digitalt museum kännetecknas ofta (men inte alltid) av snygga och annorlunda lockformer, och är ibland präglade med sparsamma, enklare mönster (I alla fall jämfört med skreppen i det förra inlägget!).
Lite om fäbodssystemet
Fäbodssystemet användes både i Norge och Sverige. Fäbodarna stod i betesområden som låg en bit bort från gården och dess betesmarker. Där uppehöll gårdens kvinnor sig med gårdens djur genom sommaren. De skötte djuren, mjölkade dem och producerade ost, smör och mesost av mjölken (kom ihåg att man på den tiden var tvungen att göra om mjölken till dessa varor för att den skulle hålla sig genom vintern!). En av anledningarna till att fäbodarna låg frånskilda från gårdarna var att man var beroende av gräs och löv runt gården för att ha som vinterbete åt djuren. Klimatet i Dalarna är hårt, och det var ofta svårt att få ihop nog mat till djuren för vintern, och då använde man alla knep man kunde för att få ihop det. Avståndet till fäbodarna kunde variera väldigt, och de var inte nödvändigtvis på fjällen. På Sollerön, där väskan är från, var fäbodarna placerade på åkermark ca. 1-1.5 mil från gården.
I de delar av Sverige där man hade fäbodbruk var hela hushållet fullständigt beroende av det arbetet man gjorde på fäboden. Och med fullständigt beroende menar jag att om man inte hade fäbodbruk riskerade man att dö av svält under vintern.
(mitt bomärke är naturligvis med)
Inlägget är en del av en längre bloggserie där jag presenterar äldre väsktyper från Norge och Sverige. För mer info kolla det inlägget. Hitta andra blogginlägg i samma serie genom att trycka på hashtagen!
Bokmål
Dette er en tolking av av en "fäbodsväska" (setersveske) som jeg lagde når jeg var lærling. Originalen kommer fra Sollerøn i Dalarna, som ligger relativt nært norskegrensa, i høyde med Lillehammer (se kart).
Setersveskene ble brukt av kvinnene som var til seters i Dalarna, i vesken hadde kvinnene håndarbeid. Dialektalt kalte man vesketypen “Lidukupp”
Vesker av denne typen kjennetegnes av de vakre, annerledes lokkformene, og er noen ganger preget med enklere mønster (i alle fall sammenliknet med pautingen på skreppa fra dette innlegget)
Vesken er laget med vegetabilgarvet side fra Tærnsjø garveri, ca. 2 mm. Den er vendsydd med "kjeder". Til sømmen har jeg brukt Tigertråd i flettet polyester, hadde jeg sydd den i dag hadde jeg brukt lin. Skulderreimen er vevd med samisk bandgrind og vevskje fra Stoor-Stålka.
Seterdrift ble brukt både i Norge og Sverige.
Innlegget er en del av en lengre bloggserie der jeg presenterer eldre vesketyper fra Norge og Sverige, for mer info sjekk dette innlegget. Finn andre blogginnlegg i samme serie ved å trykke på hashtagen
Nynorsk
Dette er ei tolking av av ein "fäbodsväska" (seterveske) som eg laga når eg var lærling. Seterveskene vart brukte av kvinnene som var til seters i Dalarna, i veska hadde kvinnene handarbeid. Dialektalt kalla ein vesketypen “Lidukupp”
Vesker av denne typen blir kjenneteikna av dei vakre, forskjellige lokkformene, og er nokon gonger prega med enklare mønster (i alle fall samanlikna med pautinga på skreppa frå dette innlegget)
Veska er laga med vegetabilgarvet side frå Tærnsjø garveri, ca. 2 mm. Ho er vendsydd med "kjeder". Til saumen har eg brukt Tigertråd i fletta polyester, hadde eg sydd ho i dag hadde eg brukt lin. Skulderreima er vove med samisk bandgrind og vevskje frå Stoor-Stålka.
Seterdrift vart brukt både i Noreg og Sverige.
Innlegget er ein del av ein lengre bloggserie der eg presenterer eldre vesketypar frå Noreg og Sverige, for meir info sjekk dette innlegget. Finn andre blogginnlegg i same serie ved å trykka på hashtagen